AIK fortsätter att driva krav på förändring

Elitserien Herr spelar 26 omgångar. Planerad seriestart var den 23 oktober men flyttades fram av en majoritet av klubbar som levde på hoppet att publik skulle tillåtas. AIK var en av fyra klubbar som var för spel på planerat startdatum men tio klubbar valde att ställa sig på motsatt sida vilket då innebar att demokratin slutligen segrade. 

Idag kan vi se hur resultatet från detta agerande och nu öppnas fler och fler ögon för hur framtiden kan komma att se ut.  AIK har i skrivande stund 18 matcher att spela på 47 dagar och under januari har vi hela 11 matcher inplanerade och behöver dessutom ta höjd för att bandyförbundet/ligan vill planera in gårdagens uppskjuta match. Frågan som vi nu tvingas ställa internt är om vi ska spela alla matcher, med vilket lag och hur alternativen ser ut? Mer om det senare. Lag och motståndare tvingas ställa in matcher då de drabbas av Covid-19. 

Reservdagar för dessa matcher måste tas fram men kan inte alltid hållas då det kan krocka med andra lag och deras matcher dessa dagar. Så långt är allt enkelt att förstå. Bandyförbundet och vår ligaförening vill försöka spela omgångarna så samlat som möjligt, men nu måste även de förstå att det viktigaste måste vara spelarnas hälsa så att inte bi-effekten blir att vi helt kör slut på spelarna genom att matcha dem alldeles för hårt – helt i onödan.

Elitseriens slutdatum har flyttats från den 12 feb till den 16:e, och det är här det blir riktigt tokigt. AIK har sedan två månader krävt en längre säsong och att vi samtidigt släpper det udda kravet att till nästan vilket pris som helst trycka in matcher under veckor där lag redan har tre matcher – istället för att välja senare veckor med endast två inplanerade matchdatum. Släpper vi dessutom den romantiska tanken på att säsongen måste vara klar den 16 feb och initialt tar höjd för grundseriespel hela februari ut, vinner vi en rad saker redan nu.

Nedan listar vi de fördelar som vi ser med en förlängd säsong:      

  • Lag slipper riskera spelarnas fysiska hälsa pga för hårt matchande som en bi-effekt.      
  • Ligan kan avslutas på ett sportsligt korrekt sätt och inte med ett flertal W.O. på slutet, vilket kan ge oönskad effekt på det sportsliga resultatet trots att ligan har stängts för nedflyttning.
  • Vi kan undvika att tvingas spela de sista sju omgångarna på lika många dagar.

Förväntade motargument från förbund/ligan och våra svar:

”Vi kan inte flytta matcher/slutspel då SM-finalen måste spelas den 20 mars”
Fel! Låt oss nu slå sönder detta invanda argument. Det är förmodligen helt rätt att vi inte ska riskera en final utomhus senare än den 20 mars. Vädret kan spela oss ett spratt och det vore helt ovärdigt en säsong som denna i regn/snö och låta slumpen avgöra ett års slit på helt andra förutsättningar för lejonparten av klubbarna. Från sändningsrättigheterna erhålles det exakt noll (0) kronor, vilket är anmärkningsvärt i sig, men då inte får en negativ effekt på en flytt. Lägg på att en SM-final endast inbringar fyra miljoner i normalfallet men endast två miljoner detta år om publik uteblir. Bandyförbundet och ligan delar sedan på detta minus en del kostnader. För enkelhets skull kan vi säga att ligan får en miljon. Miljonen ska täcka delar av driften för ligan och sedan delas broderligt av 14 klubbar.

Klarar vi oss utan detta saftiga tillskott bland klubbarna? Självklart! Vi är vana vid att ingen har klarat av att sälja in en SM-final för betydande medel. Vidare kan ligan förhandla med andra arrangörer om spelplats. AIK har rekommenderat spel i någon av de två arenor som just nu är i särklass bäst för TV-sändning (Sandviken/Lidköping) och att vi således skapar nya intäkter som ersätter, helt eller delvis, de som förloras i Uppsala.

Det ligger också nära till hands att bryta avtalet med SVT och sälja ut rättigheten till andra intressenter som faktiskt är beredda att betala. Sportbladet betalar en betydande summa för resten av året och är säkert intresserade av att kröna året med att kunna visa finalen. Lägger vi på att Bandypuls arbetar varje dag med att publicera bandy och ägs av Bonnierkoncernen så kan alla och envar förstå att ligans förhandlingsposition är bättre än att fortsatt acceptera noll kronor. Bandyklubbarna kan inte ha som skyldighet att visa upp sig gratis för svenska folket utan behöver tjäna pengar för att ha någonting att visa upp. I alla fall om det ska kunna stavas professionalism. Deltagande klubbar i en SM-final erhåller 100k, vilket i samtliga fall inte ens räcker till resa, hotell mm.

Det är inte en hållbar framtid.

”SM-finalen är en folkfest”
Inga motargument känns nödvändiga 2021.

”Men Bandyförbundet då, de måste ju också leva”
Bandyförbundets huvudsakliga intäktskälla är Elitserien för herrar. Deltagande klubbar betalar anmälningsavgifter, licensavgifter, avgifter för att spela åttondelsfinal-kvartsfinal-semifinal samt för att delta i svenska cupen. Lägg på en hygglig procentsats för web-sändningar samt halva intäkten från SM-finalen så kan alla räkna ut att den stora delen av kassan och det egna kapital som finns kommer från herrarnas elitverksamhet. Hur skulle Svensk Elitfotboll (SEF) reagera om Svenska Fotbollsförbundet (SvFF) lät klubbarna betala för placeringen de får i Allsvenskan eller om finalgängen i Champions League får ett inbetalningskort för varje omgång på vägen dit? Fjolåret innehöll en begränsad landslagsverksamhet då VM uteblev samt att förbundet saknade Generalsekreterare. Ett budgeterat underskott blev ett hyggligt överskott på 700k. Några lättnader till klubbarna detta år av Corona? Nej, verkligen inte. Kossorna i Elitserien ska mjölkas utan pardon trots att klubbar blöder och tvingas till stora uppoffringar då publik uteblir som en Covid-konsekvens och centrala avtal lyser med sin frånvaro inom både förbundet och ligan.

Alla gör uppoffringar utom förbundet som dessutom inte har någon landslagsverksamhet att bedriva under verksamhetsåret. Summa summarum – det är en självklarhet att förbundet har råd att avstå minst hälften av de medel som klubbarna mjölkas på och dessutom ha möjlighet att inta en vuxen roll i fråga om SM-finalen och dess intäkter.

Övrigt
Bandyförbundet tog den 13 november beslut om att stänga årets serier för nedflyttning. Beslutet togs helt ad hoc och utan en genomförd konsekvensanalys genomförd från den självklara parten – Tävlingskommittén. Ligaföreningen har tandlöst anmärkt på hur beslutet har gått till. Efter en och en halv månad finns det fortfarande inte svar på vanliga frågeställningar som:

  • Finns det spelarunderlag för en jämn Elitserie om 16 lag 2021/22?
  • Klarar klubbarna av 30 omgångar ekonomiskt när ett antal klubbar redan har problem med 26 omgångar?
  • Hur många lag kommer flyttas ned 2021/22?
  • Har det inhämtats någon avsiktsförklaring från de allsvenska lagen om deras vilja att gå upp i Elitserien och har de förutsättningar att klara av det? 
  • Sker det några förändringar i den förbjudna frågan om elitlicens?
  • Hur ser underliggande serier och deras upplägg ut 2021/22?
  • När startar och slutar säsongen?
  • När och var spelas nästa års final?
  • Kommer lag utan hall att tvingas att spela tidigare och hur ser planen ut vid dåligt väder?
  • Hur ser förbundets avgifter ut nästa år med fler lag i serien?
  • Finns det tillräckligt med kvalificerade domare för fler matcher i Elitserien?
  • Klarar förbundet av att kvalitetssäkra samt hålla i serieläggningen nästa år då nuvarande ansvarig ska ersättas under sommaren?
  •  Blir det fler som får en del av kakan gällande ”tv-pengar” eller är avtalet omförhandlat med Sportbladet (fråga till ligan)?

Det går inte att fatta beslut på en kafferast för att sedan gömma sig i en och en halv månad. Denna skrift är endast ett axplock av uteblivna svar samt frågeställningar. Vi kan lägga på frågor till det internationella förbundet (FIB) angående kommande VM och World Cup där alla fortsatt svävar i det blå. Bristen på ledarskap har aldrig varit tydligare inom bandyn än 2020/21.

Det är viktigt att beslut tas omgående och inte senare. AIK har i skrift till vår ligaförening, med kopia till samtliga klubbar, krävt ett telefonmöte i ovanstående frågor och fler därtill, den 29 dec kl 17:00. Vi förutsätter att mötet blir av och att vi vågar debattera dessa frågor i tid så förändring kan ske snarast och innan klubbar har tvingats genom spelscheman som är helt obegripliga och som endast vittnar om styrande personers ovilja att hjälpa klubbarna genom säsongen på ett värdigt sätt. Slutligen vill AIK understryka att ligaföreningen ägs av klubbarna och som dessutom tillsätter dess styrelse. Vi förutsätter att både styrelse och ligachef gör allt i sin makt för att företräda klubbarna och tillvarata deras ekonomiska och sportsliga intressen. Söndagar är inga vilodagar för våra spelare så vi förväntar oss samma sak från de folkvalda och deras tjänstemän. Nu är det dags att öka! 

 /Styrelse och sportslig ledning i AIK Bandy